liselotte

jag trodde de första sekundrana att min värld skulle falla sönder och för en minut tog jag bort dig.
men en liten mening och ett skratt,                                                (-OJ VA FUL)
gjorde att du är på samma plats med de där hjärtat och de där bokstäverna
(som inte passar in med mina i mitt namn)
jag ler när jag ser det
jag gråter inte
jag skrattar åt dig
jag är inte inne på toan







de här är kanske en hemlighet,
men min hand ville stanna i din
de här kanske är en hemlighet,
men jag vågade inte vända mig mot dig när jag märkte att du tittade på mig i biomörkret
de här kanske är en hemlighet,
men är de fel av mig att tänka på dig som min.





känner fortfarande inte tryggheten från dig
trodde den var där för ett ögonblick efter samtalet.
men den försvann igen.
vet inte vart jag har dig.
vet inte om jag nåonsin vetat de.

men lika mycke vet jag att jag trivs tillsammans med dig.






lite roligt var de allt att när jag och Jojji satt där på stenen vid domkyrkan, hans huvud lutande mot min axel så kommer du din idiot förbi.
ger mig en blick jag inte är värd och tror att han kan sätta näsan i vädret och se överlägsen ut,
najvars, den stilen funkar inte
du är fortfarande den ynkligaste lilla skiten i mina ögon och så kommer de förbli.

jag vill kunna torka mina tårar själv nu