liselotte

coffe säger:
sorry lisan, du kan inte alltid få som du vill.
Liselotte säger:
att jag kan
Liselotte säger:
alltid alltid alltid




jag må ha en vilja av dess like,
och jag må kunna få personer att göra vad som helst för mig.

men de är aldrig meningen att verka elak,
igentligen,
typ.


och jag kanske inte är som "alla" andra tjejer..
men ibland är jag precis likadan.

lika känslofull,
jag lika mycket beroende att känna mig uppskattad & behövd,

och jag känner mig ibland så förbannat jävla ensam
& liten.



jag behöver dig,
för att sätta mig på plats.
för de kan inte de där killarna,
de låter mig hållas.
jag kan få dem att klättra upp i träd och ta ner äpplena som är högst upp
jag kan få dem att ge sin jacka, bära min väska, hålla om mig i ösregn & blåst.

men inte fan säger dem att behöver sin tröja för att dem fryser,
eller att jag kan bära min väska själv.

de låter mig hållas,
med mitt svinaktiga beteende och sätt.






men inte fan tänker jag låta någon lämna mig ensam
jag blev rädd förra gången
för dig,
för mig.

och kan du inte låta mig glömma att andas igen,
hoppa över
1
2
3
andetag.

och jag finner
ingen tröst.
inte hos vännen,
inte hemma
och inte fan hos någon pojke.



kommer du ihåg de där gångerna när du skickade sms efter att vi pratat 30 min eller mer...
du är den coolaste, finaste och sötaste tjejen.
just nu får jag väll höra då & då,
men fattar du väll att jag tycker om dig, annars skulle jag väll inte träffa dig.

& jag vet inte vad jag vill.


jag saknar den tiden då vi träffades för att vi tyckte om att träffas,
inga krav,
inga känslor,
inget tvunget,

utan bara för att 2 personer gick ihop.

men nu är allt så annorlunda.

och jag saknar verkligen den tiden.





förlåt,
jag är en idiot.