liselotte

^{jag tror jag blir galen,}

jag har sagt de där orden som jag verkligen fasar för att säga,
men jag har sagt dem nu,
och jag ångrade dem sekunden efter att jag sagt dem
och jag kommer aldrig kunna stå för dem,
jag kommer aldrig kunna säga dem när vi ses,
du har så rätt
jag är feg, jag är så jävla feg.
försöker tänka, han vet inte hur jag har de, han vet inte vad jag gått igenom och hur jag tänker,
men antagligen kommer ingen jag någonsin att förstå,
och de är ett fåtal som någonsin får chansen att någonsin förstå,
men han är en av de där speciella som fått veta,
(and I don't know why I can't keep my eyes off of you)
som fått chansen att hjälpa och förstå mig,
ska jag slänga bort de för att några pojkar innan i mitt behandlat mig illa?
för att 2 nära personer gjort något de ångrar mot mig?
bara för att jag är trasig?
tänk om han är det där superlimmet Liselotte, har du tänkt på de?
tankarna går bara runt,
(I'm trippling on words, you got my head spinning)


det är inte meningen att skriva, jag vill inte skriva, men jag kan inte rå för att inte tankarna får plats längre och måste komma ut på något sätt,


så allt blir bra igen,
bra igen? tänk om du är det som gör de bra igen?!
(everything he does is right)
han frågar aldrig, det är de bästa.
jag har igentligen inget riktigt argument på varför jag sa som jag gjorde,
mer än att jag är så förbannat rädd att bli sårad och att såra dig
det är nog det jag är bäst på att bli sårad och att såra andra
tänk att bara få falla sådär ordentligt igen,
och slippa att bära vardagen själv,
ha en brevid som hjälper mig igenom vardagen,
en sån där jag behöver så förbannat mycke
en sån där som du,
som håller om mig innan jag somnar
så jag slipper alla dem där mardrömmarna som fortsätter trakasera mig alla nätter
någon som vaknar när jag går upp på nätterna
som får mig att känna mig sådär beskyddad
någon som vaknar tillsammans med mig på morgonen
som får mig att vilja ta del av dagen
någon som håller mig i handen
som får mig att känna mig sådär betydelsefull och behövd, för man kan ju fakstiskt inte hålla handen ensam
någon som inte får mig att känna mig så ensam,
hatar att vara ensam, jag hatar att vandra på stan ensam, utan någon brevid mig vafan
åhh, Liselotte du vet ju att du har gjort fel,
varför lyckas du alltid ta fel beslut?


skulle du vilja försöka igen med ett mongo?